Det årtionde som just passerat det man för tillfället befinner sig i brukar allmänt anses som det sämsta någonsin, inte minst ur musikalisk synvinkel. Under 00-talet var det därför ingen som pratade högt om 90-talet. Människor rodnade så fort grunge, britpop eller triphop kom på tal. Tricky? Nej, aldrig hört talas om.
Det årtionde som ligger två decennier bak i tiden däremot, upplever alltid ofrånkomligen en renässans. Jag minns hur man skämdes för allt som kunde förknippas med 80-talet där mot slutet av 90-talet och i början av 00-talet. Sedan hände någonting och helt plötsligt kom man på sig själv att initierat och med någonting som nästan kan liknas vid stolthet sitta och diskutera vilken låt med Spandau Ballet som egentligen är den mest genialiska. Pet Shop Boys blev hux flux ett av ens favoritband.
Trots detta finns det vissa saker som det tar tid att vänja sig vid: att Roxy Music anno 198-vadsomhelst är Dålig Musik har man känt så djupt att det nästan upplevdes som obehagligt att inse att Avalon faktiskt är lika bra som någonting de gjorde tio år tidigare. Det var heller inte länge sen jag fattade att a-ha var mer än Take On Me. Och så vidare.
Samma sak med Culture Club. Hade min lokala vinylhandlare inte sålt Colour by Numbers för ynka tjugolappen hade jag förmodligen fortfarande varit ovetande om föreliggande låts briljans. Jag älskar ju disco och jag älskar 80-talsmusikbögar (Boy George är alldeles säkert min favorit inom den kategorin, undantaget Morrissey, Arthur Russell, Neil Tennant och samtliga houseartister - men ja, helt klart före Michael Stipe, förmodligen också före George Michael) så jag hade verkligen inte velat gå miste om den här pärlan.
Nu är 00-talet över och det borde med trendernas osvikliga logik innebära att vi inte har mycket mer än slitna jeans att se fram emot kommande tiden. 80-talet kommer återigen att bli pinsamt och läggas längst ner i flyttkartongerna (dem man aldrig packar upp, ni vet). Därför ser jag detta som något av sista chansen. Gilla det nu, för snart kommer ni låtsas om att ni inte känner till den här musikens existens.
Culture Club - Miss Me Blind
