Att vakna upp natten efter den 2:a februari och se att det är den 3:e februari, är alltid lika lättande. Sedan kultkomedin Måndag hela veckan 1993 förde in den obskyra väderhögtiden Groundhog Day i medvetandet på den stora allmänheten, är varje 2:a februari en anledning att återvända till denna film. Phil, en arg teveman genialt gestaltad av Bill Murray, åker till en värdelös stad i Pennsylvania för att rapportera från Groundhog Day, en dag som kretsar kring att ett litet murmeldjur kryper ut ur en bur och genom att vända sig på ett visst sätt förutspår hur lång vintern ska bli. På grund av en tidsbugg som aldrig förklaras, så fastnar Phil på denna måndag, och tvingas i en till synes oändlig ström av dagar att uppleva samma datum om och om och om igen.
Och Måndag hela veckan kan ses om och om och om igen. För hur präktigt det än kan verka att Phil inte kommer ifrån den 2:a februari förrän han har blivit en bättre människa, och hur lätt det än är att peka på manusmissar, eller bara glädjedödande mena att upprepningarna av dagen är en dröm, så vet alla som har sett den här filmen exakt hur frustrerande och klaustrofobiskt det känns att varje dag vakna till Sonny & Cher-duetten I got you babe. Och hur ofta den känslan faktiskt infinner sig, även andra datum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Intressant är att dom tänkte lägga in lite scener där Murray gick till biblioteket och noterade ett ord per ny 2feb som han vaknade upp till. Om jag inte har fel så var tanken att han skulle få återuppleva samma dag ca 10 000 ggr.
En av de bättre komedierna. Absolut!
Skicka en kommentar