Åh, Klas Östergren

När jag för ungefär ett år sedan läste Klas Östergrens Gentlemen för första gången hände något med mig som jag skämdes lite för. Jag blev pinsamt besatt av den. Trots att jag öppnade boken med den ironiserande inställning som man måste ta sig an generationsromaner om unga män med (eller, nåja, jag måste iallafall) så blev boken mer eller mindre det enda jag tänkte på medan jag läste den. Och efteråt! Jag orkade inte läsa en krävande bok på flera månader eftersom att Gentlemen på något underligt vis hade sugit all kraft ur mig. Referera till den klarade jag dock outtröttligt av. Jag vet inte hur många människor i min bekantskapskrets som jag har plågat med berättelser om herrklubben Berest Beläst Belevad, Henry Morgans resor i Europa, Leo Morgans dikter, jazzkvartetten Bear Quartet, osv. Ständigt med samma urskuldande skratt innan. Jojo, det är kanske lite väl mycket män, jojo, det är en sån där generationsroman. Skratt.

Trots att jag skattar Gentlemen så högt, så skulle jag inte kalla den bra. Beroendeframkallande är den, men bra? Nja. Inte bara inleds boken med en kletig mening om ett stilla vårregn över Stockholms gator (något som borde vara förbjudet), Klas Östergren fortsätter sedan boken igenom att bryta mot precis allt vad god smak när det gäller författande innebär. Gentlemen är så proppfull av historier och svulst att den röda tråden om Östergrens författaralterego blir nästan helt osynlig. Historier berättas i historierna och när boken är slut känns de flesta av dem minst sagt ouppklarade. Att försöka återge handlingen i Gentlemen är snudd på omöjligt eftersom att den inte har någon riktig handling. Förutom att bokens Klas Östergren lider ett någorlunda linjärt förfall, så ter sig de flesta berättelserna - eller skrönorna får man kanske kalla dem - helt spontant blandade.

Och just detta med skrönorna är nog en av förklaringarna till att boken gjorde ett så starkt intryck på mig. Den innehåller mängder av små anekdoter som visserligen kunde ha förekommit i vilken bok som helst, men som här varvas ovanligt tätt. I flera hundra sidor. Inte underligt att man kan bli matt.

Gentlemen-koman släppte så småningom och jag pratar numera endast om boken om någon annan börjar. Men - jag har fått ett nytt samtalsämne. Ty häromveckan lyssnade jag på Klas Östergrens egen inläsning av dennes senaste roman Den sista cigaretten. Och historien upprepar sig.

Den Sista Cigaretten påminner till mångt och mycket om Gentlemen, ja det är i princip samma bok. Visst, det finns vissa yttre skillnader. Den handlar om 80-talet och dess mentalitet istället för 60- och 70-talens mentalitet. Den är lite sämre, karaktärerna något färre. Men annars är det extremt likt. Även denna roman berättas av ett författaralterego, och även här är dennes roll oklar. Nog har han en stor roll i romanen, men han tillför knappt någonting, han bara betraktar. Det är inte ovanligt för ett berättarjag, men när historien än en gång visar sig vara ett virrvarr av olika linjer så blir det aningens förvirrande.

Det finns författare som mest av allt förmedlar en känsla, det är ofta de som experimenterar med formen och språket eller håller sig till några få skeenden. Sedan finns det de som är historieberättare, i sann Charles Dickens-anda. Det märkliga med Klas Östergren är att han hela tiden verkar vara ute efter att måla upp en känsla (gärna en av en viss "tidsanda") men väljer att göra det genom att berätta historier. Kanske är det därför han måste trycka in så många i samma bok.

Den sista cigaretten har gett mig en massa nya anekdoter. Den om den bufflige bondgrannen som börjar älska opera. Den om Jörgens postmodernistiska konstverk. Och den om blandbandet, Maddes blandband som innehåller en salig kompott av klassiskt, jazz och pop, och som är så väl sammansatt att det blir hypnotiserande.

Än en gång är jag alltså nere med Klas Östergren. Den här gången har jag lyckats läsa andra böcker ganska snart efter sjukdomen, men akta er för att inleda ett samtal med mig om "paradigmskifte" eller "generationsromaner". Då sätter jag igång.

Läs Gentlemen! Lyssna på Den Sista Cigaretten! Den finns som Radioföljetong. Nu!