Detta är inte en stor och bombastisk Cure-hit, och det är precis det som är vitsen. Det är en av två b-sidor på en singel som brukar nämnas i diskussioner om den perfekta poplåten: Just like heaven. Men Sugar Girl är något helt annat. I vad som liknar den lugnande pausmusiken som spelas medan förbandet plockar ihop sina instrument, står de annars så svulstiga gothpoparna och slår på xylofon och experimenterar lite med det ljud på synthen som heter något med panflöjt. Trummorna, de är också en förprogrammering från keyboardet, med congasartade fills.När det har gått en och en halv minut utan sång, och man börjar misstänka att det nog inte kommer att hända så mycket mer än att de förvisso vackra slingorna sparsmakat staplas på varandra i oändlighet, då kommer Robert Smith. Och han gör det han alltid gör: förmedlar ångest. Öppningsfrasen "Oh I wish I could find it funny, you laughing like that" för dessutom med sig lite fallande stråkar. Gothcalypson i bakgrunden? Den fortsätter. Och lika fort som han kom, lika fort försvinner han, Robert Smith, för att låta det eviga introt bli ett outro. För en gångs skull är man inte känslomässigt uttömd efter att ha hört en Cure-låt. Man vill höra den om och om igen. Panflöjtsackorden tycks för varje lyssning fyllas med lite mer svärta.
Sugar Girl - The Cure
3 kommentarer:
Oj, helt missat. Så också The Cure har alltså gjort lite Train Above The City-material. Fast sjunger han ju här iofs. Fint dessutom. För övrigt anser jag att Rapidshare bör förstöras (jag tillåts aldrig ladda ner något, trots att jag en gång var premium-member - eller kanske just därför)
Hm, det är ju faktiskt rätt likt rent ljudmässigt hör jag nu. Train Above the City hade nog iofs mått bra av att Lawrence hade kommit in och sjungit någon Feltsk one-liner per låt. Tycker att denna Cure-låt är precis lagom utsvävande, bra kombination av långt intro + kort sång. Och simpla pianokomp är nästan alltid en bra idé i sådana här sammanhang. (Ceterum censeo Rapidshare esse delendam, som jag lärde mig under mina latinstudier).
Ah, något för din evinnerliga gravsten, slog det mig nu....
Skicka en kommentar