Instrumentell musik som inte är dansrelaterad, spelas på klubbar och har en stadig bas, har en tendens att kategoriseras som "lounge" eller "jazz". Detta är fruktansvärt banalt sätt att se på musik på. Allt som är lugnt är inte lounge och allt som har blås är inte jazz. Samtidigt är det förståeligt. Hur ska man kunna känna något för musiken när det inte finns en text som förklarar hur man ska känna? Ingen röst? Ingen frontfigur att identifiera sig med? Inga känslor? Nej det blir alldeles för krångligt. Den instrumentella musiken hamnar i bakgrunden, den får ackompanjera en repris av alla Zlatans landslagsmål i Sportspegeln, den kan på sin höjd samplas i den riktiga musiken, den med text och känslor, eller möjligtvis remixas och på så sätt få sin plats på dansgolvet. Och jazzen, ja den är en angelägenhet för de insatta.
Eric Malmberg utgjorde under 00talets första del den ena halvan av orgelelectrogruppen Sagor & Swing, och har efter deras verksamma tid fortsatt att göra skivor. Hans musik snuddar visserligen vid jazzen ibland, men är något helt annat. Skivan Verklighet & Beat kan (nästan redan när man läser titeln) ta död på alla förutfattade meningar om instruments oförmåga att uttrycka detsamma som sången. Malmbergs skickliga orkestreringar innehåller orglar, analogsynthar, trumpeter, trummor och hundratals känslor och uttryck som kan mäta sig med även de sorgligaste brittiska fraserna. Bara för att man sjunger något blir det inte automatiskt trovärdigt och bara för att man spelar något blir det inte automatiskt känslosamt, men det är två sidor av samma mynt, och de två sidorna borde få likvärdig uppskattning, dels när de verkar tillsammans, men också när de står var för sig.
Eric Malmberg: Verklighet & Beat
Eric Malmberg: Den gåtfulla människan
På skivbolaget Häpnas hemsida, kan man kan ladda ner vissa låtar med både Sagor & Swing och Eric Malmberg (och varför inte Anna Järvinen och Tape när man ändå är i farten)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar