Det sägs att det är februari. I min lägenhet är det jul. Ett december helt och hållet orsakat av överdrivet lyssnande på en julsingel från 1985. En julklapp från ett av de mest estetiskt tilltalande skivbolagen genom tiderna: Les Disques du Crépuscule.
Och när julen blir estetiskt tilltalande låter den tydligen inte riktigt som sig själv längre, snarare som en soluppgång över, låt oss säga Marseille. Paul Haig står för A-sidan Scottish Christmas, ett discoartat stycke med synthskalor, repetitioner och italoljud. The Durutti Column gör båda B-sidorna, två mer experimentella och drömska filmmusiklåtar som ibland närmar sig klassisk musik.
Allt är instrumentalt. Som The Cure-intron blandade med musiken från Den vita Stenen. Synthar och Debussy, lite blek pastell. Åh julen, om du ändå vore så ljuv.
Paul Haig: Scottish Christmas
onsdag 17 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja! Åh Crépuscule. Har du/ni hört hans nya band, The Cathode Ray? En återgång till Josef K-idealen, fast lite sämre. Fortfarande bra dock. Rekommenderas varmt!
Skicka en kommentar